Fler byfånar, tack!

KRESAM AB Ängåsen 60, 683 92 Hagfors Telefon: 0563 240 80 Mobil 070 548 46 05 Epost: bengt@kresam.se

Fler byfånar, tack!

Torsdagen den 14 september blir en minnesvärd dag för då koras Sveriges första nationella byfåne

retagssalongen i Karlstad. Ett löjligt jippo? Nej, precis tvärtom, och här är förklaringen till varför samhället behöver fler eldbesjälade stôllar och byfånar!

”Normala människor är en tillgång i normala tider,

men tyvärr är tiderna inte normala.”

Låt oss fundera lite över vad det påståendet innebär.

 

Att vara normal är ju att vara som folk är mest, att anpassa sig till den rådande normen och följa strömmen. Här i Sverige innebär det bland annat att vi ogillar förändringar, vi är konflikträdda och vi har det så bra att vi hellre gnäller än gör någonting åt bekymren. Vi är ett lydigt folk som förlitar oss på att nånannan - oftast det offentliga - skall lösa våra problem och det har lett till vad jag kallar ”inlärd hjälplöshet”. Till detta kommer den utbredda Jantelaglydigheten som ser till att vi håller oss på mattan och inte går utanför det normala genom att ta initiativ och tro att vi är nåt. Många nyanställda har säkert upplevt den konformistiska organisationskultur som kan sammanfattas så här: ”Kom som du är och bli som oss!”

 

Tyvärr tycks det bli ännu viktigare framöver att motsvara andras förväntningar när vi går in i selfie-samhället. Om du inte är tillgänglig 24/7 och missar att göra några gilla-markeringar så är det risk för att du blir utesluten ur den digitala gemenskapen.

Utveckling är att bryta mönstret

Alla lösningar har ett bäst-före-datum och som Albert Einstein konstaterar så måste dagens problem lösas med ett helt annat tänkande än det som skapade dem. Utveckling är alltså olydnad, att bryta mönstret för att vi skall hänga med i evolutionen. Därför behöver vi många byfånar och framför allt behöver vi ta dem på allvar.

 

Den enkla sanningen är att samhällsutvecklingen drivs av onormala människor, alltså personer som vågar tänka och göra utanför ramarna. Sinnebilden för dessa särlingar är ju "stôllar" eller ”byfånar” som av sin omgivning betraktas som socialt avvikande och gärna beskrivs som ”inte riktigt funtade”. Men våra speciella original förtjänar alltså en helt annat attityd eftersom vi behöver deras okonventionella syn på tillvaron.

 

Apropå ”original” så har någon formulerat följande insiktsfulla betraktelse:

 

”Vi föds alla som original, men de flesta av oss dör som kopior,”

 

Finlands eldbesjälade byfånar

I Finland har man en lång tradition av att utse nationella byfånar (kylähullu) och de går bortom gamla tiders skällsord, här handlar det om eldbesjälade och annorlunda personer som spelar en viktig roll i samhällsutvecklingen. Alltså fritänkande vardagsfilosofer som har förstått att gamla hjulspår leder till vägs ände och att kreativa idéer är starten på det nya äventyret.

 

Och det är också den finska byfåneklanen som kommer till Karlstad i höst för att kora Sverige första byfåne. De ville testa idén i vårt land och eftersom jag varit några gånger i Österbotten och föreläst om eldsjälspyromani och entreprenörskap så undrade de om jag ville hjälpa till med arrangemanget. Självklart ville jag det!

 

Att ordet ”byfåne” har en ganska negativ klang i Sverige förstod jag när jag letade officiella evenemang som kunde stå värd för den här ceremonin. Det blev ett antal artiga nejtack eftersom man ur PR-synpunkt inte ville förknippas med något byfåneri. Men så fick jag kontakt med Företagssalongens vidsynte primus motor Jacob Lund som förstod vikten av att lyfta fram det annorlunda som roten till det goda och han tog oss till sitt hjärta. All heder åt dig, Jacob!

 

Hovnarren som organisationsutvecklare

Själv var jag med om en stor och nödvändig förändringsprocess i mitten av 70-talet när det gamla bruksbolaget Uddeholm fick sin första VD. Från 1668 hade man haft en brukspatron som bestämde allt och nu, trehundra år senare, kommer det en chef som vill att folk skall börja tänka själva. Snacka om gamla hjulspår och inlärd hjälplöshet! Gunnar Wessman hette denna modiga man och hade han inte haft den högsta maktpositionen i bolaget så hade han nog avfärdats som en irriterande byfåne, men nu gick det inte att bortse från fakta. En så genomgripande process krävde förstås nya grepp och ett av dem var att han utsåg mig och en till på utbildningsavdelningen till ”organisatoriska novnarrar” med uppgiften att skoja med bruksmentaliteten och det stora bolagets chefer på arbetstid. Och så här efteråt kan jag säga att humorn är ett utmärkt vapen, särskilt mot dem som ingen har, så sakta men säkert krackelerade den trehundaråriga respekten för överhögheten och Uddeholm förvandlades gradvis till ett modernt företag. För att inte tala om hur mycket de underställda uppskattade vårt raljerande med makten och härligheten!

 

Sedan dess har jag hyllat glädjen, optimismen och stôlliheta som drivmedel i utvecklingen och målmedvetet strävat efter att bli betraktad som Värmlands hovnarr och byfåne. Och det har gått bra, jag har alltid kunnat säga vad jag tycker utan att få en käftsmäll. I bästa fall går folk hem och tänker att ”den där Bengt är allt en lustig typ, men han har ju åstadkommit en del så det kanske ligger något i vad han säger”. Själv beskriver jag mig gärna som ”seriös, men inte särskilt allvarlig”.

 

Naturlig eller normal?

Så, snälla, släpp dina fördomar om byfånen som en social tönt och omfamna i stället det onormala som början på en inspirerande resa in i framtiden! Det finns helt klart en livsbejakande poäng med att hellre vara naturlig än normal. Eller, som jag brukar säga:

 

”Var dig själv, det finns redan så många andra!”